|
|
Rakubränning
är en
speciell
bränningsteknik
med rötterna
i
1500-talets
Japan. Vid
bränningen
utsätts
godset för
stora och
hastiga
temperaturväxlingar
och blir
därför
poröst med
en spröd,
sprucken
klang och en
krackelerad
glasyr som
är så
karaktäristisk
för
tekniken.
Det är inte
ovanligt att
godset också
spricker av
de stora
påkänningarna.
Sprickor,
krackeleringar
och mistor i
glasyren
anses enligt
den Japanska
traditionen
inte som
fel, utan
tecken på
att
keramiken
har mera liv
och det
snarare ökar
än minskar
värdet på
keramiken.
Rakubrända
föremål ska
i de flesta
fall
betraktas
som rena
konstföremål.
De är varken
giftfria
eller täta
och man ska
inte använda
rakubrända
kärl till
mat eller
dryck.
Värmen,
elden och
röken är
påtaglig
under hela
arbetet
liksom de
ofta mycket
spännande
och oväntade
slutresultatet.
De
skröjbrända
och
glaserade
godset lyfts
in i en
gasol- eller
vedeldad
ugn. Godset
värms upp
ganska
snabbt och
man håller
koll på när
glasyren
smälter ut.
Det sker vid
ca 850-900°C
och då är
godset också
glödande.
Bränningen
är nu klar
och det
rödglödande
godset lyfts
ur ugnen med
en tång.
Därefter
sker
reducering
och
avkylning.
|
